Jag har en ljusblå jeansskjorta. När jag har på mig den känner jag mig avslappnad. Som att “Hey! Här är jag! Och jag bah slängde på mig nåt i morse! Också blev det såhär snyggt!”


Men nu när det är småkyligt ute och jag inte vill att lill-halsen min ska bli kall så brukar jag knäppa skjortan. Också tar jag på mig en yllekofta utanpå. Men sen glömmer jag bort det. Så varje gång jag tar av mig jackan så sitter yllekoftan på och knapparna är stängda. Jag skulle nyss tvätta händerna och såg en präst i spegeln.


Men sen insåg jag att det bara var, just jag. Men ändå sa jag högt med tillgjord röst: “Haaaar duuu tvättaaat örooneeeen idaaaag Hanna!?“. …Snabbt kom insikten om att jag var ensam på toaletten, eller ja i hela lägenheten egentligen. Och att det är nog ganska psykiskt ostabilt att stå och göra en liten teater med sig själv.