nyfödd..
Jag har precis sett första avsnittet av “Åh Herregud” -en serie där Jonas Gardell försöker klura ut vad/vem gud är?
Han ställer guden som “älskar oss alla” mot guden som “hatar och fördömer” och det är verkligen skitintressant. Jag har svårt för gud. Jag vet liksom inte hur jag ska ställa mig till det..
När jag var liten bad jag ofta till gud. Mest per automatik. Det kunde handla om sånna saker som att klara läxan, att killen jag var kär i skulle fråga chans, att mamma och pappa inte skulle skiljas och att klumpen i magen skulle försvinna.Jag knäppte händerna ovanför täcket och viskade till gud.
Så gör jag inte längre, i alla fall inte lika ofta. Senast var nog i Barcelona, när mina två kompisar var försvunna en natt & förmiddag och jag var helt säker på att de blivit nerdrogade och våldtagna. Då minns jag hur jag knäppte händerna och bad högt till gud. När det sen visade sig att de bara haft lite frivilligt kul med några män så tackade jag gud för att han ordnat det här åt mig.
Just nu, när jag känner mig deppig, så tänker jag på gud. Jag önskar hårt. När klockan slår 11.11 eller 22.22 önskar jag jämt. Jag vet inte om det är samma som jag kallar gud. Men det känns skönt. Och för en sekund slappnar jag av i min önskan. Jag lägger liksom ansvaret på någon annan. På en “högre makt” som man brukar säga.
…Kanske är det, det gud handlar om? Att känna trygghet och lämna över sina besvär på någon annan. Att fokusera på lyckan och kärleken? För det låter ju bra. Men hur går de ihop med homofobi, abort=mord, oskuldsfrågan och all den vrede gud verkar stå för.
Jag menar, att om jag nu skulle kalla mig mig Kristen. Om jag gick i kyrkan och bad varje söndag eller vad man nu måste göra för att ses som “kristen”, hur kommer jag bort från det här hatet? För jag är smartare än att tro att alla kristna är homofober. Så är det ju liksom inte. Men jag tror att jag själv skulle ha så svårt med de här motsatserna:
Gud som älskar alla VS. Gud som älskar dig om du uppfyller vissa krav.
Precis som Jonas Gardell säger så står detta svart på vitt i bibeln. Bortsett från vridna tolkningar så menar bibeln på att du måste uppfylla vissa krav för att bli älskad av gud.
..Och då genom att kalla sig Kristen känns det som att man då stödjer båda sidorna av gud. Och det vill jag inte. Jag vill kunna tro på den gud som faktiskt älskar bögar, flator och mig som legat med 50 stycken och gjort 4 aborter. Ja, ni fattar.
Finns det någon kristen som läser min blogg? Kan ni inte berätta lite hur det funkar? Hur ni tänker?
Tags: gud är hat, gud är kärlek, hanapee tänker på gud, kristendom, nyfödd naken tjej, stödja gud, vad är gud, vem är gud
Men abort är ju faktiskt mord i den bemärkelsen att man tar en människans liv mot dens vilja.
Jag är inte korkad, jag vet att det finns många som gör abort pga våldtäkt, incest, kondomen sprack osv och det är väl försvarbart.
MEN de som gör abort för att “kondomen glömdes i stundens hetta”? Det kallar jag lathet och de tar faktiskt ett liv från jordens yta helt i onödan. Hur svårt är det att ta en 3 sek paus liksom? Och man kan ju alltid ha dubbla preventivmedel. (Menar då inte 2 kondomer på varandra som du säkert förstår)
Förövrigt kan nämnas att jag studerar till barnmorska. Jag värderar livet högt.
Hej, först och främst tack för en bra blogg!
Då mina föräldrar är religiösa har jag varit kristen hela mitt liv.
Jag tror att det är viktigt att tänka på när man läser bibeln att den skrevs för ca 1500-2000 år sedan, av MÄNNISKOR. Den skrevs inte av Gud, och även om de skrev på uppdrag av honom, så måste de ändå tolka hans ord på något sätt. De som skrev var uppväxta i ett samhälle som i mångt och mycket gick ut på att behålla kontroll över människor. Det klart att de tolkade Guds ord utefter den dåvarande uppfattningen av samhället, efter vilka normer som fanns, och skrev därefter.
Därför är jag övertygad om att den bild av Gud som man får (dock inte i alla delar av Bibeln)en direktöversättning av Bibeln, speciellt delen som du säger där man behöver uppfylla vissa “krav” är felaktig. Den är helt enkelt skriven för en annan typ av samhälle.
Många gånger kan jag reagera på folk som hänvisar till Bibeln i frågor som t.ex. homosexualitet eller jämställdhetsfrågor - man kan inte ta en bok som är 2000 år gammal och förvänta sig att det är en giltig referens i dagens samhälle.
Själv tror jag på att Gud älskar alla människor, oavsett religion, kön, sexualitet eller politisk åsyn, och att alla kan få förlåtelse om de ber om det.
Ursäkta för långt inlägg, kände att jag för en gångs skull hade något att bidra med;)
P.S. då menar jag självklart inte att man behöver skämmas eller be om förlåtelse för att man är homosexuell eller så, utan för att man gjort något dumt typ stulit… Bara så att ingen missuppfattar mig!
Hej bästa hanna! Jag är uppvuxen i ett kristet hem, då min pappa jobbar som pastor (typ som präst fast i pingstkyrkan istället för Svenska kyrkan..) Många tror att jag har blivit tvingad till att tro och att gå till kyrkan, men så är det verkligen inte. Visst att jag har fått “hjälp på vägen” med att tro på Gud, men jag har ju ändå fått göra ett eget val. Jag tror på Gud, på att han älskar alla oavsett vem man är. Däremot tror jag inte att Gud älskar allt vad man gör.
Personligen har jag väldigt svårt att leva ett “kristet” liv, då det finns så mycket annat som lockar i mitt 17-åriga liv, men jag tror ju fortfarande på Gud och är övertygad om att han finns och bryr sig om hur vi mår. Det här med att Gud blir arg när vi inte följer hans vilja, jag tycker det är en ganska felaktig bild. För det var ju därför Jesus kom till människorna, för att ta vårat straff istället för att vi skulle få Guds aggressioner. Jag tänker mig Jesus typ som en sköld som finns mellan människan och Gud, men jag vet inte, kanske är jag helt knäpp.
Jag tycker det är jättesvårt att be och att läsa bibeln, men går i kyrkan nästan varje söndag. Och visst finns det många äldre som typ är homofober, men inte vi i den yngre generationen. Tror vi har mer förståelse.. Några vänner till min familj fick ett barn som sen när han blev äldre, insåg att han var bög. Denna familjen är kristen, och även sonen. Men på grund av att vissa kristna kollade snett på honom så halkade han ifrån kyrkan.. Det är ju detta som är så farligt inom kristendomen, för ofta är det ju bara alla dåliga händelser som får tidningars uppmärksamhet, typ som Knutby. Det skrivs ju nästan aldrig något bra om kristna, vilket jag tycker bidrar till att folk får en konstig syn av oss. Så, det var väl det jag hade att säga, blev aningen långt haha..
Du är bäst och tack för en grym blogg!
Anna, första kommentaren..
Tycker din åsikt om att man inte använde kondom i stundens hetta är rent idiotiskt. Jag gick på P-piller och blev gravid. Insåg att jag inte kunde göra det bästa möjliga för barnet just i den stunden och gjorde därför abort.
Kankse bättre att man föder massa barn då istället för abort och sen kan man inte ta hand om dem eller ge dem en kanon uppväxt?
Vem fan tappa dig på BB…
Jag tycker det där är så intressant! Själv har jag kommit fram till att jag tror på Kosmos. Det låter väl helt stört men du måste verkligen läsa boken “Kund hos kosmos” av Bärbel Mohr. Riktigt fascinerande.
Myrann: Det där var helt onödigt. Din situation går in under “kondomen sprack”.
hejsan! jag råkade se din rubrik och fastande vid det! själv är jag kristen! och jag blev det när jag konfirmerade mig! jag hinner dock inte förklara allt för dig! för jag ska snart åka iväg! men jag måste säga att jag går inte i kyrkan varje söndag, men jag kan kalla mig själv kristen för det!
jag tror att det finns en gud som har skapat himmel och jord som det står i bibeln! och att han älskar alla människor o av sett vad! det där med homo och det, alla kristina vet att det står i bibeln att gud skapade människan kvinnor och män som om de hörde ihop! jo jag vet! men tänk på att bibeln är sjukt gammal bok! alla kristina har inte något emot homo och sånt! jag själv har inte emot det! men att det ska få gifta sig i en kyrka.. ahja! Men själv har jag kompisar som är homosexuella och jag har verkligen inget emot dom! men visst vissa kristna har ju det, och det är deras åsikt! jag går i en kristen skolgrupp på min skola och jag måste säga att kristna människor är precis som vanligt folk! 
haha! visst alla kristna kanske inte super sig fulla varje helg och sånt! men tänk efter! vi kristna “dricker” med alkohol i nattvarden 
jaja, nu ska jag packa! och jag säger det igen! roligt att du frågar! och som sagt jag är och har inte alltid varit kristen! 
stor kram!
Anna!
http://annaamarias.blogg.se
jag ser mig själv som troende och kristen, det betyder absolut inte att jag tror på varenda ord i bibeln. som någon redan nämnt så skrevs bibeln av människor, dessutom för över tusen år sedan och visar hur de som skrev den tolkade Gud & hans ord. att tro på Gud behöver inte alls betyda att man är emot abort eller homosexuella eller whatever.
Jag vill bara förtydliga en sak som många bevisligen glömmer.
I bibeln står det INTE att du INTE blir älskad om du inte uppfyller vissa krav! (VIKTIGT)
Det står att du ska älska din näste som om det vore din mor/din far/din bror. Det står även att Gud älskar oss alla OAVSETT vad vi gör/hur vi ser ut/var vi kommer ifrån. I och med att Guds kärlek är villkorslös. Som en morskärlek till sitt barn. Han gav sin ende son för att vi skulle renas från all synd.
Och precis som Lina skrev så är inte Guds ord skriven av Gud själv. Utan av oss. För 6835892 år sedan. Då samhällets lagar löd: öga för öga och tand för tand. Vi kan inte leva med den mentaliteten idag, 2010. Det hoppas jag att alla förstår.
Och som kristen måste man faktiskt vara lite källkritisk och tänka själv. Vi kan inte bara svälja allting med hull och hår.
Jag är också medveten om att det står en hel del om homosexualitet, abort osv osv. Och detta är också tolkningar….av människan.
Däremot måste man uppfylla vissa krav
FÖR ATT “KOMMA TILL GUDS RIKE”.
Jag tycker folk som inte läst Bibeln inte ska uttala sig.
No offends men då har man inte riktigt något att komma med.
Jag är inte kristen men en svensk tjej som är uppväxt med absolut ingen religion och valt att anta mig islam. Och är det inte ganska fantastiskt och självklart att vi har en Skapare som är värd all dyrkan då alla barn och alla människor vänder sig till en, som du säger, “högre makt” för att be om saker, speciellt när något går dåligt. Detta är så som Gud har skapat oss - att dyrka Honom och därför finns det naturligt i barnens tankesätt - att be till Gud.
Detta med Guds Vrede är för mig ganska självklart och logiskt eftersom jag är insatt i religionen och har läst mycket och vet vad jag tror på men för att göra det lättare för dig så kan vi jämföra med t.ex. Anton.
Om vi säger att du jobbar, hämtar pengar till hemmet, köper all mat, Antons kläder, lagar all mat, städar, älskar honom och gör allt för honom - skulle inte du vilja ha lite tacksamhet? Skulle inte du bli lite ledsen/arg om Anton bara struntade i dig och vägrade pussa dig på kinden, vilket kanske är ditt enda “krav” eller det enda du begär i återgäld? Gud har skapat hela jorden, himlarna, den minsta lilla myran och varje droppe i de stora haven, människan i sin komplexa form och själen och alla människorna från Adam tills Domedagen kommer. Gud försörjer oss dagligen med hälsa, skydd från olyckor och sorg, pengar, mat, tak över huvudet. För - om Han har skapat oss alla - kan inte Han ta det ifrån oss på ett kick? Så det Gud begär tillbaks från oss för allt detta - att Han har gett oss och allt annat i skapelsen liv - är att vi dyrkar Honom. Att vi lever gott med varandra, att vi behandlar varandra och oss själva bra. Att vi är snälla mot våra grannar och att vi inte är otrogna mot våra makar som vi har lovat att vara trogna. Att vi inte förstör våran kropp med knark, alkohol och cigaretter, att vi tar hand om vår själ med bön och rannsakan av våra hjärtan. Missförstå mig inte, Skaparen som har skapat allt detta behöver inte oss, Han skadas inte det minsta lilla av att vi inte är tacksamma - det är bara människan själv som förlorar på det.
Nu är ju inte jag kristen så de motsägelserna som finns i den Bibeln vi har framför oss idag står jag inte för, men jag kan garantera med mitt liv att det inte finns motsägelser i Koranen, det är en fullständig och helt vattentät religion.
Jag accepterar och respekterar religiösa människor, så länge man inte missbrukar det. Dvs, skyller ifrån sig på sin tro. “Jag gjorde det för att det var Guds vilja” etc. Jag kan nog påstå att jag är lite småtroende av mig ibland, men inte sådär, gå i kyrkan (älskar dock gamla kyrkor, men är smått förälskad i allt som är gammalt. Saker alltså) och läsa biblen. Jag däremot vill gärna se Gud som något som finns inom oss, som man söker tröst, gemenskap och kärlek hos. Inte något allsmäktigt väsen som sitter på ett moln och är smått schizofren.
Sen, är jag kanske helt ute och cyklar på den religiösa gatan, eller står det faktiskt inte något om homosexualitet i biblen? Är nästan rätt säker på att det inte gör det, utan att det mer är något som har tillkommit senare? I alla fall, får ta upp med aborter. Jag är till 100% för abort, så länge man inte missbrukar det/använder det istället för preventivmedel. Vet flera som struntra i preventivmedel med ursäkten “man kan ju alltid göra abort” (upprepad handling, säkert ovanligt men ändå)
Så tro på Gud och tro på det som du vill att Gud ska vara om du vill det! För jag tror att det är bra att ibland tro på något som känns litet overkligt när verkligheten är alltför hemsk. (Inte för att det var min icke-troende åsikt du kanske ville åt, men jag har själv grubblat på det ett tag och kände för att bidra med denna jättelånga kommentar)
Tro är så himla intressant! Själv är jag uppvuxen med “passiv kristendom”, dvs att den hela tiden funnits i bakgrunden men aldrig tvingats på mig.
Jag kan inte kalla mig troende men jag anser att tro är något centralt i tillvaron, eftersom den som bekänner sig till en tro (vilken som helst tror jag) har funderat länge och mycket på trosfrågorna, rannsakat sig själv och verkligen grunnat intensivt på vägval man gör i livet på grund av tro.
Jag tror att det gör att man växer som människa, blir lite mer avslappnad, kanske för att man, som du skriver, lägger lite ansvar på någon annan och funderar så mycket på livsfrågor samtidigt. Det är trots allt ett ställningstagande att vara troende, och det är nog sällan ett beslut som tas över en natt.
Sedan är det självklart så att det finns puckon inom alla samfund som anser sig ha tolkningsföreträde på kärleken. Jag vet inte riktigt vad man ska göra åt sådant. Ignorera eller ta debatt? Mycket svårt.
Ha det fint!
Kramar från Gotland
Detta med att Gud har något emot homosexuella:
Jag hade för mig att jag hade hört att det inte stod någonstans om det också, men jag frågade en oreligös kompis som hade läst bibeln. Han sa att det stod att det är skamligt för en man att ha sex med en annan man. Det stod dock i andra mosebok där det även står att man inte får klippa eller raka sig…
Det gör mig jäkligt källkritisk till just det iaf. Och om Gud har skapat oss alla, varför skulle han då göra något homosexuell om han inte tyckte det var okey? Det är ju ganska många motsägelser, som andra redan påpekat.
Aja, det var inte mig du talade till för jag är inte kristen så nu ska jag va tyst, haha.
Måste du kalla dig kristen för att du tror på en högre makt? Kristendomen är ju så mycket mer än så. Kanske matchar din tro islam bättre, eller judendomen etc etc? Jag är själv troende, men har inget behov av att ansluta mig till någon religion eftersom det då finns rättesnören för vad och hur man ska tro för att “passa in”. Jag är nöjd med att jag tror och sen lämnar jag åt andra att finna sin egen tro och vara nöjda med den. Fram för fritt tänkande baserat på känsla, förnuft, empati och intuition! Hurra!
till alla som skriver ngt i stil med” kristna som är emot bögar”, det finns väl lika många kristna som är emot homosexualitet som det finns okristna som är emot homosexualitet.
tkr många har skrivit riktigt klokt och fint om kristendomen här, har ej läst allas kommentarer, men tex Lina där högt uppe på sidan:)
Jag tycker att Lina verkar ha en rätt så bra förklaring av det här med bibeln. Bibeln skrevs för väldigt länge sen, en tid där allt såg annorlunda ut än idag. Sedan tycker jag att det verkar som om du likställer kristendom med den katolska kyrkan och vissa frikyrkor i Sverige för pratar du kristendom med till exempel en (modern) präst inom svenska kyrkan så kommer han att säga dig att svenska kyrkan, Gud varken är emot homosexuella eller tycker att abort är mord, han skulle nog inte heller tycka att det är något viktigt alls att du håller på dig tills du gifter dig och så vidare. Däremot skulle han nog säga att man ska fundera på om man verkligen vill vissa saker. Att bara göra en abort i en handvändning kanske inte är det bästa för själen, man kanske kommer ångra det sen eller att ha tre one night stands i veckan kanske bara är ett sätt att förtrycka andra känslor eller någonting sånt.
Jag hade världens bästa präst när jag konfirmerades. Han hade en väldigt modern syn på det här med tro och bland det första han sa när vi diskuterade bibeln var att kom ihåg att Jesus själv väldigt sällan talade i klartext, han använde liknelser hela tiden. Varför skulle då till exempel inte de som skrev andra delar av bilden också ha använt liknelser när det gäller gamla testamentet t.ex. Det gör mig stärkt i min tro eftersom jag omöjligt kan tro på skapelseberättelsen och andra historier. Gamla testamentet är för mig mer en berättelsebok för att förklara fenomen omkring dåtidens människor och en lagbok. Det lär också ha varit så att de som skrev nya testamentet (ofta flera år efter Jesus död) lade in egna/dåtidens värderingar och tankar i det de skrev. Det som dock alltid går igenom hela nya testamentet är Jesus budskap om kärlek, förlåtelse och godhet, gyllene regeln, vänd andra kinden till, den barmhärtige samariten, “låt barnen komma till mig”.
Tillbaka till det här med kyrkan, för det är ju inte Gud som är speciellt hatisk eller fördömande, inte vad vi känner till i alla fall, väldigt få är det som har träffat Gud och fortfarande finns bland oss, ännu färre som därtill har blivit fördömda, vanligast är väl att man blir förlåten. Oftast är det kyrkan och de kristna människorna runt omkring någon som fördömer och är hatiska och i de fall du beskrivit, om homosexualitet, abort osv. då den katolska kyrkan. Luther grundade ju den evangeliska kyrkan för att den var så fjärran bibeln, för att människan hade skapat regler som inte alls finns i bibeln, skapat positioner som ska motsvara Guds röst på jorden (påven) med mera. Han började om på nytt och använda bibeln som bas. Det är alltså den kyrkan som utvecklades till den moderna svenska kyrkan. En kyrka där homosexuella får gifta sig i kyrkan, som tillåter kvinnliga präster, som inte diskuterar om barn som döps i kyrkan har föräldrar som är gifta eller inte.
Nu blev det hela mest reklam för svenska kyrkan, men jag bor i katolska München och när man omges av bara katolicism märker man hur fantastisk kyrkan man växt upp med egentligen är. Så var gärna kristen, och kom ihåg att du inte behöver ta allt bokstavligt, det viktigaste är kärleksbudskapet. Själv snickrar jag lite och tar de delar jag vill ha och jag är nöjd med det fast säkert många skulle säga att det är fusk. Men jag är säker på att Gud tycker om alla människor och att han inte har någon agenda att sätta alla som inte passar in i en viss av människan skapad mall i helvetet.
För mig så handlar det inte om att jag tror på Gud, utan snarare har jag vänt på det och menar att det finns någon/något som tror på mig.
Gud blir för mig min självkänsla… det är lite svårt att förklara, men kort sagt någon/något som helt kravlöst tror på mig.
Alltså du har verkligen förmågan att få en att lägga av ett ASGARV för att sedan fundera över något väldigt seriöst sekunden senare. Det är fan grymt!
Jag har som du knäppt mina händer och bett till gud sen jag var liten. ingen i min familj tror på gud men jag har alltid haft någon slags tro i mitt hjärta och det har jag fortfarande. Enligt svenska kyrkan så är jag kristen eftersom jag döptes där men jag är inte konfirmerad. jag har många gånger funderat kring min tro och försökt se vilken “tro” jag tillhör men jag har kommit fram till att jag vill ha ett ganska fritt förhållningssätt.. jag känner en trygghet som du säger när jag tänker mig att det finns någon högre makt än oss, något som visar sig ibland när man råkar ut för konstiga sammanträffanden och man undrar om det var förutbestämt eller slumpen. jag kommer nog aldrig kunna sätta mig själv i ett fack och känna mig hemma i en speciell kyrka. jag mår väldigt bra av att känna att jag har min egen lilla tro som finns inom mig. Och ibland läser jag delar av bibeln för att påminnas om jesus smarta ord, även om det kanske inte är hundra procent hans ord men det finns en hel del smarta grejer där. kanske inte direkt guds budskap utan mer kärlekens budskap till våra medmänniskor, att tänka på dom som har det sämre, att tro på att förlåtelse finns för de som hela tiden känner att de misslyckas med något. m.m. men man måste iallafall komma ihåg att bara för att man kallar sig kristen, muslim, buddhist eller något annat så får man inte generalisera. alla har sin egen tolkning av allt detta, vi är alla individer med olika kunskaper och erfarenheter. och oftast är det skurkarna i religionen som sätter agendan för alla andra.. precis som en rutten polis i kåren sabbar för resten av de goda snutarna och en idiot på migrationsverket får en å tro att alla är idioter.. det finns rövhål överallt kan man säga..
Jag har faktsikt vart kristen. Gått i kyrkan och hela grejen. Men jag orkade inte p.g.a. det du skriver om. För mycket motsatser. Fördommar. Tolkningar hit och dit. Anyway. Gud älskar dig för den du ÄR. Inte för vad du GÖR. För att sammanfatta. Men jag tror inte längre. Knäpper inte mina händer och ber. Jag tar ansvaret SJÄLV.
Ser det lite som relationen till föräldrarna. De älskar en, villkorslöst, oavsett vad man gör, de älskar och förlåter en, eller hur? MEN med det inte sagt att de tycker om allt man gör.. men de slutar inte älska en för att man gör vissa mindre bra val i livet..
Så ser jag på Gud, han är min himmelskefader. Jag vet att att jag gör dumma val ibland, att jag gör fel även när jag borde göra rätt. Men han är min Pappa, han förlåter mig.. svårt att förstå varför, men jag VET att han gör det.
Håller som ovanstående med Lina och den där tjejen som skrev att hon ser Jesus som “en sköld” mellan mänskligheten och Gud.
Jag tror det är viktigt att ha i beaktning att bibeln skrevs för så himla många år sedan, och att samhället och människorna var så annorlunda då.
Jag menar - kyrkan tog betalt för att folk skulle få “komma till himlen”. För att Gud skulle förlåta dess synder.
Det var inte Gud som gjorde det, utan människan. Han har skapat oss till sina avbilder - inte till sina robotar.
Det betyder ju i sin tur att vi bara är mänskliga. Vi gör fel, vi har ångest, vi dödar och stjäl. Vi bygger plan som störtar, bilar som tar folks liv. Vi kommer på datorer, tv apparater och telefoner som ger strålning som vi säkerligen får cancer av.
Att skylla olyckor på Gud, ta exempelvis en flygplansolycka, det går liksom inte. Han är inte någon som kan ta det där flygplanet i handen (har han ens någon hand?!) och sätta ner det på marken när det börjar vingla. Han räddar oss inte i den bemärkelsen tror jag.
Det är människans påfund att få för sig att vara uppe i luften, trots att vi inte är byggda för att klara av det.
Gud hade en bild av hur han ville ha oss, men gav oss också den fria viljan. Utan den hade vi inte varit något annat än små lortar.
Nu har vi ju alla möjligheter i världen.
Gud tvingar sig inte på någon, inte heller måste man uppfylla krav för att bli älskad av honom. Det var ju han som skapade oss!
Tänk ett par nyblivna föräldrar! Även om deras barn har alla fel det kan ha så älskar man det gränslöst ändå. Det är alltid finast av alla barn och kärleken är gränslös.
Så tror jag Gud är också, fast tredubbelt så mycket.
Han ser ju att vi har fel. Att vi är lite skadade. Vissa mer än andra, men han älskar oss iallafall. Gränslöst.
Och du kommer alltid kunna gå tillbaka till han. Om och om igen, han kommer alltid förlåta dig. Oavsett vad du gör, och hur många gånger du gör det.
Jag tror inte heller att om man inte trott på Gud under hela sin livstid så hamnar man i helvetet.
Jag tror att Gud är så stor och barmhärtig att han ger alla en sista ärlig chans. Jag tror att man kommer få stå till svars för sitt liv innan man kan få en nyckel in till himlen (om man nu ska prata i metaforer). Hur den “rättegången” kommer gå till har jag ingen aning om, men jag tror iallafall att alla kommer få en chans.. och i den stunden tror jag att alla kommer att ta den.
Vi är ju trots allt i slutändan Guds barn. Och alla vet att alla barn älskar sina föräldrar, vilka dom än är.